Pappor och barn

Då jag för några veckor sedan var på bio, så gjordes det reklam för pappaledigheten före filmen. Jag blev mycket positivt överraskad och stolt att Fpa för fram denna sak. Tidigare svenska Sifo-undersökningar har nämligen visat att attityderna är ett problem då det kommer till pappaledighet, speciellt bland cheferna. Reklam och utbildningsnivå ökar uttagandet av pappaledigheten visar den svenska Sifo undersökningen för en månad sen. Fpa verkar alltså ha rätt taktik.

Förr har man anklagat kvinnorna för att hindra papporna att ta ut sin ledighet, utpekat dem som skyldiga i cementerandet av könsroller. På senare tid kan man visa på att kvinnorna i Sverige vill vara länge hemma med barnen. Männen inte.

Skulle männen vara hemma skulle även barnafödandet ökas visar en annan forskningsrapport , tvärtemot de anklaganden om att kvinnor inte vill ha barn, utan bara satsa på karriär. Enligt en doktorsavhandling i Sverige minskar dessutom uttagen pappaledighet skiljsmässorisken. Borde vi alltså jubla för de män som tar ut pappaledighet?

Jag vill inte jubla för självklara saker som ansvar för sina egna barn. I den svenska debatten brukar det dessutom florera iakttagelser om att de män som tar ut sin pappaledighet, gör det under semenstern då båda föräldrarna är hemma. På så sätt får han inte heller någon inblick i hur det är att vara ensam hemma med barnet, istället sköter kvinnan markservicen och han kan leka med barnet. Eller så brukar man säga att han passar på att ta ut ledigheten under stora idrottstävlingar såsom fotbolls WM eller tiden för älgjakt.

Ska vi se samlingspartiets ordförande Jyrki Kataanen som en god förebild av den unge moderna mannen. Han som tar ut sin pappaledighet denna vecka då OS pågår samt nästa gång under påsklovet?